Vad är en dröm?

Är det en spådom om vår framtid?

Är det ett liv i det förflutna?

Är det bara vad vi har tagit åt oss under dagen, inblandat i lite trams?

Är det ett tidsfördriv vi ska ha när du sover?

En dröm kan vara något som vi ser under natten, men det kan också vara något vi önskar oss.

Att bli frisk. Att må bra igen.

Vi drömmer alltid.

Tankar är drömmar.

Drömmar är tankar.

Själv drömmer jag om att slippa bli sårad varje gång jag går till skolan, att slippa såra någon. Att slippa se någon som såras.

Som vanligt är jag bara en osynlig siluett som går förbi offret.

Ingen tittar på mig, ingen bryr sig om att jag ignorerar de.

För alla andra gör likadant.

Nu orkar jag inte skriva något. Jag ska stänga av det här. Jag får huvudverk av att sitta framför en skärm hela dagen...

Men vi ses.

Någon gång

Ledsen att jag inte har bloggat på länge.

Vissa dagar har jag känt för att skriva något, men bara inte orkat. Så jag uppdaterar väl bloggen med ett nytt inlägg alldeles strax.

Jag förstår mig inte på honom.
Igår pekade han ut hur dåliga mina betyg var, hur värdelös jag är.
Men när vi sitter med hans vänner berömmer han mig och skryter att jag är bäst i klassen på något ämne.
Nej.
Jag gillar det inte.
Jag vill inte att han ska sitta och säga att jag är duktig i skolan när han sedan när gästerna gått pekar ut hur dålig jag är. Det är bara falskt.
Därför hatar jag honom... ibland

När vi var i Danmark för att hälsa på några släktingar så satt vi vid matbordet.
Pappas kusin hade gift sig med en man från Amerika (länge sedan), så han  pratade engelska med oss i bordet (vi satt och åt). Plötsligt frågade han mig "Are you on vacciton?" Jag satt tyst, eftersom jag är väldigt blyg. Jag tittade ned på min tallrik och petade blygt i maten. Han upprepade frågan. "Are you on vaccition?" När jag inte svarade då heller vände han sig mot pappa. "And she is the best in the English class?"
Jag fryste till. Jag vart sur, besviken på pappa. Jag hade lust att springa därifrån. Springa iväg från alla lögnare, all press.

Jag känner pressen på mig.
"Vi måste ju träna, nu när vi sätt dina betyg...."
Orden ekar i mitt huvud.
Jag kanske inte borde ta åt mig, men det gör jag.
Jag är känslig.
Jag tål inte att folk pekar  ut mina brister. Att dom säger att jag är dålig. Otillräcklig. Värdelös.

Om jag skulle säga att jag var nöjd med mig själv?

Jag kan inte säga att jag är missnöjd.

Eller kanske.

Om jag skulle ändra någonting med mig själv, skulle det vara min röst.

Min hy. Mitt ursprung. Min hy.

Ibland, mitt hår. Men inte alltid.

Ibland ligger det fint, som änglalockar längs ryggen och ibland är det bara...

Fult.

Mitt ansikte är fullt av brister, skulle jag själv säga.

Rena motsatsen mot slät.

Jag... Gillar den bara inte.

Mitt ansikte är tjockt, och ser ännu tjockare ut när mina lockar inte täcker det.

Exempelvis när jag har uppsatt hår.

Men vad är jag nöjd med?

Mina ögon.

Jag tycker själv att mina ögon är underbara.

Fast än jag är brunett är mina fransar svarta.

Mina blåa ögon, ser helt underbara ut när jag gråter.

Och min kropp.

Alltså, formen.

Jag är smal.

Vissa säger att jag är för smal. Men jag tror de inte.

Nog finns det folk som kallas tjocka fast dom är minimala.

Men jag kallas aldrig fet.

Det låter säkert som jag dömmer folk efter storlek nu, men det gör jag inte.

Men jag gillar inte att se på mig själv och tänka "Tjock.".

Jag är inte nöjd med mitt utséende. Nej.

Men jag kan leva med det.

Man dör inte för att man är ´"ful".

Så fortsätt leva med ditt utséende.

Försök att inte ta åt dig.

Ingen föds Perfekt.

Dagen började med att vi tittade ut genom fönstret. Den slutade likadant. Jag hade roligt ändå.

Man kan titta på träden, se personer man aldrig fantiserat om finns.

Man kan titta på molnen, och se en ny värld där älvor och änglar bor.

Man kan titta på människorna som går förbi, fundera på vars dem ska och varför.

Det är ett av mina tidfördriv.

Låter inte så spännande. Men med fantasi kan det bli vad som helst.

Lustigt. Hemskt. Tråkigt. Spännande. Vackert.

Man kan göra det mesta med lite fantasi. Uttrtycka dig själv.

Med bilder.

Med text.

Med ord.

Whatever.

Hur som helst uttrycker du dig.

Det gör du även när du bara tittar på träd. På moln.

Men då kan bara du höra det. Se det. Kanske.